Ända sen man var liten har man fått höra " du säger inget" " Du är så blyg" " Varför sitter du bara där?"
Ja jag är blyg, har inte lika lätt som andra att prata med nytt folk.. Men jag har blivit mkt bättre sen jag var mindre.. Man växer väl sakta ifrån det..
Men att få höra det nu i ålderna som jag är i nu, när jag tycker själv att jag har bättrat mig betydligt mkt mer än innan.. Det sårar så mkt.. Speciellt om någon man bryr sig om säger såna saker..
Det känns som om man är tillbaka i skoltiden då folk trackade på en bara för att man var blyg och inte sa så mkt.. Som om man inte är välkommen ungefär..
Det gör mig så ledsen..

Det känns som om att man inte kan acceptera den jag är..?

Äh det är väl bara känslorna som pratar nu..