En mur har börjat byggas upp.. Men ibland faller den lika snabbt som jag fått upp den, och allt bara brister. Så känner jag idag! Jag vill inte gå runt och visa att jag har misslyckats.. Att jag inte klarar det jag säger att jag ska göra.. Att vara stark! Men det är inte så lätt att vara stark ensam.. När man inte har någon vid sig som hjälper mig vid raset av min mur.. Ingen förstår riktigt.. Och jag tror inte någon förstår förrens man själv varit med om det. Jag vet att jag inte är ensam.. Men jag känner mig ensam hemma om att känna så som jag gör.. Ett ständigt tryck över bröstet.. En ständig oro och ängslan.. Och det är skit jobbigt!
Jag tänker inte förklara vad detta jag skriver om handlar om.. För ni som vet, ni vet..
Jag vill bara få upp min mur och låta den stå stadigt.. Och inte falla!
Och det är något som jag måste jobba på..