3/1-11! Vår ängels första andetag

Allting började den 31/12 när vi vaknade runt nio. Jag kände av en dov mensvärk och det gick ca 10 min mellan värkarna. Jag gick på toa och märkte att slemproppen hade gått, men kände mig endå osäker på om det var slemproppen så jag ringde och pratade med förlossningen. Och det var som jag trodde, det var slemproppen. Och den kan även vara lite blodaktig ( som det var för mig ) Värkarna höll i sig och jag tänkte inte så mkt mer på slemproppen.
Men senare på dagen gick det mellan 10-20 min och ibland en hel timme mellan värkarna.
Men framåt kvällen då vi skulle hem till mamma på middag började det dra ihop sig igen och värkarna kom vart tionde minut. Men jag bet ihop och vi åt middag och umgicks.. Men ju mer klockan började närma sig tolv slaget ju tätare kom värkarna. Nu var det runt 5 minuter mellan varje värk och det gjorde ondare och ondare. Jag gick på toa och märkte hur det var en blodklump som lossnade när jag kissade och då blev jag rädd! Jag trodde att jag hade fått missfall! Så jag ringde till förlossningen igen och dom tyckte att jag skulle komma upp.
Så vi åkte upp dit halv tolv, och fick fira tolvslaget på ett rum inne på förlossningen. Värkarna kom nu med 2 min mellanrum och jag fick ligga med en ctg på magen för att kolla mig. Dom undersökte mig och kände att livmoderstappen hade krymt 1 cm, och den ska krympa 3 lr 4 cm innan det är dags för förlossning. Så vi fick åka hem igen runt halv tre på natten. Jag tog ett varmt bad för att försöka slappna av och dämpa värkarna. Micki masserade min rygg med duschen och gav mig sedan en riskudde som jag kunde ha med. Sen var det bara att vila. 

1/1-11
Värkarna kom och gick, och jag kunde inte göra mkt mer än att ta det lugnt och vila. ( och om jag ska vara ärlig så kommer jag inte ihåg vad vi gjorde den dagen :p )

2/1-11
Värkarna hade avtagit lite nu men dom kom med ojämna mellanrum. Vi gjorde inte så mkt den dagen, men Micki tog med mig på en runda på Galberget med Santo. Vi gick ingen lång runda då jag blev så trött och orkade inte gå som vanligt.
När vi kom hem började jag att damsuga. Och sen kom svärmor över på lite kaffe. Och när vi satt här i vardagsrummet så började jag få värkar som gjorde ont, men dom kom med lite ojämna mellanrum, så jag tänkte inte mkt mer på det.
Men framåt kvällen då jag skulle gå och lägga mig kom det blodklumpar när jag kissade. Så jag ringde till förlossningen och kollade med dom eftersom jag var orolig då det var stora blodklumpar. Men dom sa att det var inget att oroa sig för, utan det kunde vara livmoderstappen som höll på att lossna. Så jag lugnade mig lite och gjorde mig iordning för sängen. Då var klockan 12 på natten. Och helt från ingenstans fick jag så ont så jag bara vek mig och låg i fosterställning. Och värkarna kom allt tätare och höll i sig i en minut.
Sen blev jag så himla kissignödig så jag fick gå upp och gå på toa. Då började jag frysa och skaka, samtidigt som jag fick värkarna. Så jag sa till Micki att hämta en tröja till mig och sen ringa förlossningen för det var nog dags för oss att åka dit nu.
Sagt och gjort! Micki hämtade kläder till mig som jag efter många om och men fick på mig. Sen var det bara att ge sig av. Och jag kommer så väl ihåg en sak innan vi åkte. Och det var Santos min när han satt på sin plats i sovrumet och tittade oroande på mig och gnydde lite. ( Det e så jag blir lite tårögd nu när jag tänker på det ) Han märkte väl att det var något som inte stämde. Och helt plötsligt så försvann vi.
Jag hann komma ut från trappan då nästa värk satte igång. Micki sprang och hämtade bilen medans jag stod vikt och försökte andas genom smärtan. Sen ringde jag mamma, och sa att vi var på väg upp till förlossningen och om hon kunde ta Santo sen. Vilket hon gjorde.
När vi kom upp till förlossningen var klockn halv 1 och vi fick komma in i ett förlossningsrum och jag fick lämna ett kisseprov. Sen fick jag lägga mig i sängen med en ctg och ligga där ett tag. Sen fick jag byta om till en sjukhus rock och så gav dom mig dropp. Jag förstod väl inte dirket att det var dags att föda snart. Utan jag var mest bara rädd att det var något som var fel då jag blödde hela tiden.
Medans Micki gick ner och flyttade bilen så kom två sköterskor in med en rullstol till mig då jag skulle bli undersökt av en läkare. Men dom kunde inte se varför jag blödde som jag gjorde. Dom trodde först att det var att moderkakan låg fel men den låg som den skulle. Så jag blev inkörd på rummet igen där jag fck lustgas. Och då började jag väl förstå att det var snart dags att föda.
Tyvärr så kan jag inte berätta så mkt om förlossningen då jag har massa minnesluckor :P
Men allt gick bra och jag hade världens bästa stöd av Micki! Jag är så tacksam att han var vid min sida hela tiden! Han hjälpte till att massera min rygg, hålla min spypåse, badda mitt ansikte med en kall trasa, hålla min hand, prata lugnt med mig och framför allt vara lugn genom hela förlossningen osv! Det måste ha varit jobbigt att stå där i 9 timmar! Men han gjorde ett super bra jobb! Och jag älskar han så otroligt mycket!
Klockan 09.31 kom Gabriel till världen och tog sit första andetag! Sedan fick han ligga på mitt bröst och Micki fick klippa navelsträngen!
Vilken lycka det var när allt var över! Nu var vi en familj! Jag kan inte beskriva känslan! Den är obeskrivligt underbar! ♥
Och anledningen till att jag blödde under hela förlossningen var att det var ett litet sår på moderkakan.
Men vi fick en välskapt son som är änglalikt vacker! Och vilket namn passar inte bättre på vår ängel än Gabriel? Vår älskade Gabriel! ♥

Nu har ni fått en del av dagen då vi fick barn. Vet inte om ni tycker det är intressant att läsa om :P Men men!

Nu ska jag, Gabriel och Santo gå och lägga oss.
Ta hand om er och ha det så  bra!







Här är han tre timmar gammal


Kommentarer
Postat av: Lisbeth

Jag får pytteskinn när jag läser din berättelse. Tänk vilket litet underverk han är er lille Gabriel. Lycka till med lille guldklimpen!

Skulle du någon gång vilja ha hjälp med Santo hjälper jag dig gärna. Kan gå en långpromenad med honom. Det är inte alltid så lätt när man ska ut och måste ha bebisen med sig.

Sköt om er. Kram

2011-01-19 @ 20:51:02
URL: http://lisbethotoserna.blogspot.com/
Postat av: Sara

:´)

2011-01-20 @ 19:28:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0